….så tornar det upp till nya orkaner i Huset 24/7.
När jag skulle ta över lägenheten efter skiljsmässan fann man en anmärkning på en räkning som jag trott H betalt i våras. Den var på en låg summa och var inga problem alls att betala.
Denna ”prick” medförde att jag inte fick ta över lägenhet utan borgen så H som fått annan lägenhet på samma gård- gick in som borgensman trots att han var arbetslös.
Han jobbar normalt i en bransch med lön långt över medel och har väl trott det inte skulle vara problem med finna nytt.
JAg har försökt nå honom, få honom inse att han under tiden på ”riktigt” jobb ta vad som helst…tidningsbud eller whatever….tror inte han fattade förrän idag- en vecka innan deadline.
Dessutom är de flesta timjobb eller liknande retroaktiva löner….
Nu står vi inför sitsen att om han inte landat ett jobb inom en vecka finns inga pengar till hans hyra. (han har ingen akassa förrän i vår)
Vilket innebär att han då ”åker ut”- och eftersom han borgar på min lägenhet och detta inte är gällande förrän 1 januari lär jag åka ut också. Spelar ingen roll om jag har pengar till hyran, för det har jag även om det hänger på håret.
De var hårda och tydliga, våra fastighetsförvaltare.
F-kassan strular för min del och jag vet inte än om jag får pengar överhuvudtaget eller hur sent de kommer.
Ingen roligt sits ovanpå allt annat. Hur jag än vänder röven och fixar för alla runt om så rasar något annat. Jag vet hur snabbt ett ras kommer när det väl startat. Som en lavin.
Ja har visserligen levt ”hemlös” och utan bostad med de två äldsta barnen för 10 år sen, vet hur det är att valsa runt i tillvaron och ändå fortsätta jobba och få livet så normalt som möjligt under de omständigheterna.
Men då fanns det ”bara” 2 barn.
Idag 4 st.
Ångest!
Hur ska jag orkar se framåt?
Vad händer när jag inte orkar mer?
4 kommentarer
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Fy, vad hemskt. Vidrigt. Utan hem är man lost. Det verkar som 2009 går till historien som ett av de sämsta för många av oss. Murphys law?
Ja detta är nog det allra värsta jag varit med om.
Just detta har varit min absolut allra största mardröm…i’ve been there and done that…och tog lång tid att komma tillbaka!
Kram
Fy vad jobbigt !!!
Undrar varför man måste prövas så hårt ibland ! – Du verkar sannerligen ha fått din beskärda del av prövningar !
Förstår att det inte är lätt med barn med diagnoser heller.
Tycker bara tanken min spåtant planterade hos mig var så fin!
Jag är också öppen för att tro på det övernaturliga. – Att det i själva verket är naturligt.
Hoppas hon har rätt !
Hoppas också att allt löser sig för er alla !
Inte vet jag om det stämmer, men tankens kraft ska visst vara väldigt stark.
Om inte annat är det vikktigt att du tror på dig själv och att du kan klara den här situationen också !
Kram på dig, och lycka till !!!
[...] det tungt just nu i spåren av neuropsykiatriska diagnoser: Birgitta/Witchbitch, Judith, Viktoria, Lina/Antigone m.fl. Vi får klappa oss själva på axeln och säga vad kan vi lära oss nu? För någon mening [...]